Tänk att saker oftast, inte alltid men oftast, löser sig. Kanske inte alltid till det man vill helst men till något man kan acceptera och faktiskt leva med. Trots att jag är 21 och haft en drös med problem, dilemman, frågor och funderingar så tycks det alltid lösa sig till de bättre. Ändå väljer jag att stressa upp mig, oroa mig och må dåligt. Mycket onödigt, jag vet, men inte slutar jag för det. Är det typiskt oss människor? Eller kanske oss tjejer? Eller kanske bara typiskt mig..