Jag håller mig uppenbarligen till dessa tråkiga, dryga och inte allt för positiva inlägg. Men men jag har ju trots allt inte tvingat någon att läsa!

Igår var det bara för mycket på gång. Orkar knappt min egen vardag och känner mig som en riktig jäkla fjortis. Vem fasiken orkar vara så deppig hela tiden? Vad är grejen?..

När man går och inte kan tränga undan tankarna hur mycket man än försöker så tröttnar man. Jag gör saker hela tiden och kämpar för att hålla mig sysselsatt. Inte hjälper det heller.. Tränar, går promenader, pluggar, sjunger men de där 1000 tankarna vill inte lämna mig ifred. Jag säger de igen, de som jag säger så ofta, jag saknar den tiden då de största problemen var när dockan tappade en arm, någon förstörde ens sandslott eller man inte fick den där godisen man ville ha. Problemen var så mycket lättare då, dock var de troligen lika jobbiga för de. Den bittra sanningen är att vi aldrig blir av med problemen, de finns där varje dag från att vi är små till vi blir på tok för gamla..