Nja det vette katten. Har under flera dagar funderat på om jag ska skriva lite olika fina inlägg då jag haft massor av motivation och inspiration. Imorse dog den kan man säga... Under min lärarutbildning har jag fått stöta på orättvist många motgångar. Skulle man slå ut allt tufft jag fått handskas med så skulle kanske alla i min klass haft en eller två.. Men hur som helst har min studiegång inte sett ut som den ska och min lärarutbildning känns ovis.

Nu vet jag ytterligare en gång inte om jag kommer kunna läsa de kurser som planerats. Det är andra hösten på raken som detta uppstår.. Jag har fortfarande inte fått möjlighet att skriva min c-uppsatts och riskerar därför att bli en hel termin sen med min utbildning. Allt detta på grund av något som en lärare har gjort fel. Känns det rättvist? Nej!! Är jag förvånad? Nej! Den utbildning som jag började 2010 har från första början varit rörig, luddig, ostrukturerad och ganska dålig. Att allt detta händer är så självklart och det är den sorgligaste delen i allt! Hur bra det än känns på min VFU eller på mitt jobb. Hur bra kurskompisar, föräldrar, lärare, kollegor, barn och elever än tycker att jag sköter mig så spelar detta ingen roll på lärarutbildningen. Den är så förstörd att jag förstår varför det finns så få bra lärare därute. Hoppas innerligt att den nya utbildningen är bra mycket bättre, mer givande och inspirerande!