Mitt liv har tagit ett steg i fel riktning och det är bland det jobbigaste som jag varit med om... Den där känslan av att allt bara går fel är nu tillbaka, och nej det skrivs inte bara för att få uppmärksamhet. På nått sätt tänkte jag idag försöka förklara för er hur mycket djur kan påverka och förändra ett liv. För vissa kanske det låter galet och allmänt sjukt, medans det för andra är en ren självklarhet.

Jag är uppväxt med hundar så de är en del utav min vardag. När jag var liten hade vi en Schäfer som hette Iljax, han var jättefin och älskade verkligen familjen. Med åldern kom tyvärr sjukdomarna och till slut var vi tvungna att ta bort honom. Det var självklart jättejobbigt för min mamma men hon var bestämd på att skaffa sig en ny schäfer och det gjorde hon, Brenda. Precis som människor är hundar unika, varje hund är en egen individ och det är något man märkt väldigt tydligt på våra hundar. Brenda var helt underbar hon var snabbs om satan, men kunde nästa stund slappna av så man nästan trodde att hon var död. Vi skulle bygga in en kamin i vårt gamla hus så arbetsgubbarna fick en nyckel så att de kunde komma in. När de ska bära in den stora kaminen så ligger Brenda precis i dörren och rör inte en min så de blir tvungna att kliva över hunden och försöka balansera in den tunga grejen ändå. Hon kanske inte var den bästa vakthund men hon litade helt klart på människor. Som hon älskade familjen och levde för den är helt obeskrivligt.
När Brenda var klar för SM i rapport (för rapport krävs 2 st hundförare, med Brenda var det mamma och morfar) hände nått jag aldrig trott kan hända. Under en tävling som både min mamma och min morfar är med på händer något jättejobbigt. Mamma som tävlade Brenda är på lydnads delen och min morfar är på spårdelen med sin egen hund. I spår går det ut på att följa ett spår och på vägen hitta pinnar, detta ska gå så fort som möjligt. Efter att tiden gått ut började tävlingsledarna och folk bli lite fundersamma eftersom att morfar och Thoya var duktiga. De kom aldrig ut på grund utav att min morfors liv tog slut där inne i skogen. Han dog utav Hjärtinfarkt, han var bara 57år.. Men våra liv var ju tvungna att fortsätta hur hårt det än var och speciellt för min mamma. Men efter nya tag så hittade mamma en nya träningskompis som förhoppningsvis skulle kunna köra med henne och Brenda i SM. Under en träning så hör mamma bara ett skrik ifrån skogen och ut kommer Brenda haltande. När hon kommer närmare ser mamma hålet hon har i magen. En 15 cm lång pinne har gått in via ungefär bakbenet och in i magen och buken. Brenda fick opereras antal gånger och man trodde att det var omöjligt att klara dessa skador. Men efter många operationer och mycket röntgen så såg det ljust ut, hon började bli bättre och det här skulle kanske kunna funka. Uppe på Riesenlägret visade det sig att vi hade fel. Hon vart så dålig att vi fick avliva henne och efter det hittade de en pinne i magen på henne som var 15cm. Att de inte märkt de när de opererade och höll på är för mig oförklarligt och tragiskt. Brenda var en ung hund endast 5 år när hon gick bort och detta på grund utav en olycka.

Men hundar är så speciella för man lär känna dem fort och de förstår faktiskt känslor. De kan känna på en människa om den är sjuk och mår dåligt, eller om den är ledsen, stressad eller glad. Är man ledsen vill de inget hellre än att krypa upp bredvid dig och bara ligga där och visa att de bryr sig och finns. Ja de bryr sig faktiskt och det är mer än vad många andra gör!

Igår fick jag reda på att Gnistra har cancer. Jag mår så dåligt att jag inte kan sova och vet inte alls vart jag ska ta vägen. Den hunden finns alltid här för mig och oavsett om jag vill det eller ej så vet hon hur jag mår. Inom en vecka ska vi få svar på hur allvarligt det är och om de finns nått att göra. Men att se henne idag är för mig bland de jobbigaste jag varit med om. Vill bara var hemma hos henne och ligga bredvid henne i sängen, eller ta långa promenader och vara glad. Men sen finns det ju tyvärr en verklighet som gör att jag måste vara i skolan och att hon har opererat tassen så att hon inte kan gå den där promenaden. Allt jag kan göra är att ligga här och vänta och hela tiden hoppas. Men vad gör man när man inte orkar mer...

Nej, ett djur kan påverka och förändra ditt liv, din livsstil och dina känslor så är det bara. En dag kanske folk faktiskt förstår....