18/08
Gårdagen var allt annat än den bästa dagen i mitt liv om jag ska säga så..
Kaos precis överallt och jag är dessutom sjuk. Känns som en otrolig tajming för allt att hända. Kroppen värker precis överallt och ögon och näsa rinner. Sista dagarna på lovet blir att spendera på jobbet och i sängen..
Bråkar en del med mamma vilket inte gör livet lättare och trevligare. Önskar bara att hon kunde se allt ifrån min vinkel och som jag gör. Att hon kunde förstå hur jag mår och hur mitt liv är. Det må vara så att livet har sina ups and downs men jag önskar bara att livet kunde ha ett mellanting där jag kunde få stanna. En gråzon där allt inte behöver vara kanon eller värdelöst. Där jag kan få leva mitt och göra mitt precis så mycket som jag orkar. Där natt är natt och dag är dag utan en massa spilltid åt bråk och ovisshet. I dagsläget skulle jag nog ge precis vad som helst för att slippa detta.
Igår så hände det som uppenbarligen måste hända mig varje vår/sommar. Allt som finns kvar nu är en tomhet och ett skal. Ett skal med en tuff yta som snart kommer att spricka. Ett skal som varje år får höra samma saker och reagera på samma sätt. Ett skal som inte längre orkar känna utan bara är. När detta skal spricker vet jag inte om jag längre kan stå, gå, tala eller framförallt skaffa nya vänner.
Att år på år få höra samma saker trycker ner en så djupt att det inte ens hjälper att kippa efter luft. Ropen på hjälp hörs inte då folk inte förstår. Att jag förlorar en vän tycks inte spela folk någon roll. Det är alltid samma svar "du är stark så du klarar dig", men tänk om jag inte gör det längre då? Har jag ingen rätt att precis som alla andra bryta ihop, falla isär och aldrig mer vilja resa mig? Har inte jag liksom ni rätt att någon gång få nog? De försök till tröstande ord hjälper inte ens, jag måste vara en dålig vän och så får det vara. En sak jag säkert vet är att jag aldrig mer kommer kunna vara varken en dålig eller bra vän.
"Do you ever wonder if we make the moments in our lives or if the moments in our lives make us?"
Denice ger upp
The choices we make will lead us into an early grave.
va vänta nu, vem har du förlorat?:O