Länge sedan jag mådde så här dåligt.. Extremt jobbigt faktist. Alltid när man tror att allt börjar bli bättre så vänder det. Idag har jag nog fått det jobbigaste emot mig som jag någonsin fått.

Ni vet när man tror att man verkligen kan lita på en person, personen blir centrum av ens liv och man verkligen öppnar sig för personen ; Den känslan är nog det absolut bästa som kan hända en ! Sen kommer motgången och det känns som att det inte kan bli värre. Den där värre känslan har kommit nu och jag orkar verkligen inte. Hamnar i alla dessa tankar som : Vad har jag kvar att kämpa och leva för ? Varför ska jag gå runt med ett falskt leende på läpparna, när jag egentligen mår jätte dåligt ?... Muren man bygger upp mot verkligheten faller ner på bara några sekunder sen står man där helt själv, vilsen och förstörd, rädd för att möta på allting. Självklart har jag vänner men dom tycks inte finnas där tillräckligt, till och med inte alls ibland. Ni förstår inte hur det känns, det går att förklara..

Nej jag orkar inte skriva mer nu.