Det där med att deppa leder ingenstans. Min nya teknik är nu parta, le, gå långa hundpromenader och tänk på att min bruna lilla prins alltid kommer älska mig!

Han får vilken dag som helst värd att genomlida. Han kan få mig att le när jag sitter i tårar på botten av de svartaste hål, han kan få mig att skratta klockan 05.00 på morgonen, han ger mig någonting att längta efter varje dag. Han är min ögonsten, de finaste jag någonsin haft!

Mina vänner, idag är jag så trött så trött. Sovit jättedåligt under natten och lång dag i skolan igår och idag.

Är väldigt nere men de struntar vi i det här inlägget!

Istället tänkte jag visa vad vi gjort i skolan senaste dagarna. Hunnit med fysik, kemi, biologi och naturhistoriska riksmuseet! Inte illa, right?

Lite dåliga mobilbilder, här får ni!

http://denices.blogg.se/images/2012/pic_198886697.jpg">http://denices.blogg.se/images/2012/pic_198886697.jpg" class="image">

http://denices.blogg.se/images/2012/pic_198909884.jpg" class="image">

Jag är så otroligt otacksam som sitter och klagar på mitt liv. Det är precis som att jag vägrar visa allt det fina jag har. Har en pojke som varje dag får mig att le eller skratta. Min älskade ögonsten, prins, vän, bebis, kärlek, mitt allt! Cosmos får varje dag värd att vakna till. Har haft honom i över ett halvår nu och det känns aldrig fel. Han är underbar!

Igår åkte vi både buss och pendeltåg och jag kan lova att jag aldrig sett en coolare hund. Han springer med mig till bussen, hoppar på och kliver in mellan två säten och lägger sig. Sen ligger han där. När vi sedan ska av hoppar han lätt av och springer upp och nedför trapporna till pendeln med mig. På pendeltåget och lägger sig och somnar. Helt orädd och totalt ointresserad av vad andra gör. Underbar liten 08 BC!

Älskar honom av hela mitt hjärta!

Jag är expert på att sätta mig själv i situationer som jag mår dåligt av. Expert på att hamna på precis rätt ställe för att bli sårad, sviken och besviken. Det är som att allt negativt hopar sig runt mig. Som att jag får min dos av lycka 5 dagar av 365. Okej jag kanske överdriver men det är själva grejen. Varför kan saker inte få rulla på, vara positivt, lyckligt, glatt, trevligt och underbart! Är trött på det! Jag vill gå runt med fjärilar i magen och ett leende på läpparna. Jag vill flänga runt och bara skratta. Dansa, dricka och träffa trevliga människor. Jag vill ha motivation till livet, snälla...

Snart är påsken över och jag har knappt ägnat en tanke åt att den faktiskt varit. Haft ledigt hela veckan så har hunnit göra en del saker som skulle göras. Borde verkligen sätta mig och plugga men är omotiverad till 1000! Skulle behöva en uppåt puff i livet. En känsla av att lyckas, glädje och lite lycka. Inte bara vardaglig drama, plugg och huvudvärk. Hoppas på en mer lyckad sommar antar jag..

Tänk att saker oftast, inte alltid men oftast, löser sig. Kanske inte alltid till det man vill helst men till något man kan acceptera och faktiskt leva med. Trots att jag är 21 och haft en drös med problem, dilemman, frågor och funderingar så tycks det alltid lösa sig till de bättre. Ändå väljer jag att stressa upp mig, oroa mig och må dåligt. Mycket onödigt, jag vet, men inte slutar jag för det. Är det typiskt oss människor? Eller kanske oss tjejer? Eller kanske bara typiskt mig..

Jag hatar ovissheten.. Att inte få veta, att inte få svar. Känslan av att man gjort något fel men inte vet vad. Eller känslan av att inte ha en jäkla aning om vad folk menar. När man får ett sms som går att tolka på 20 olika sätt. När man pratar i telefon med någon utan att se vad de egentligen menar.

Jag är en sån tjej som överanalyserar allt! Vrider på saker tills jag slår knut på mig själv.. Därför hatar jag ovissheten och möjligheten att tro, hoppas och önska!